Mandelmanns

Underbara dag! På sommarens första semesterdag packade vi familjen i bilen och körde till Österlen. Det blev en tur till Mandelmanns Trädgårdar, Kivik och musteriet, fika på Svabesholms kungsgård (jag kan rekommendera den syndigt goda chokladkakan) och slutligen mötte vi vågorna vid Stenshuvud. På vägen hem somnade M i bilen och fick välbehövlig sömn.

På Mandelmanns träffade vi, helt otippat, goda vänner från Lund. Deras dotter är lika gammal som M och de båda 2,5-åringarna gick hand i hand i trädgården. Och med oss hem fick vi en squash (hoppas jag kan göra någon god puré till lilla L av den), ett knippe morötter (varav M tuggat i sig ett par stycken under dagen) och några fina örter som ska ner i den blivande örtagården. Det är bland annat en rosmarin, en chokladmynta och en - håll i er nu - odödlighetsört. Av odödlighetsörten (gynostemma) kan man göra te som tydligen är hälsofrämjande på en massa sätt, bland annat bidrar den till cellföryngring, vilket måste vara anledningen till namnet.

Som inspiration tog jag bland annat med mig staketet med luktärter (se nedan) och sen tog jag naturligtvis en bild på den vackra vågformade planteringen med fårull som marktäckning mellan vågorna. I övrigt var trädgårdarna över mina förväntningar och jag återvänder gärna till lavendeldoft, dignande aprikoser och växthus proppfullt med tomater...

Nu börjar vi anlägga!

Denna heta sommardag har jag ägnat åt att gräva. Där solen gassar som mest ska jag anlägga en örtträdgård. Eller kryddträdgård. Jag vet ännu inte riktigt vad namnet blir. Men det kommer att bli otroligt bra, tror jag.

Längst upp i hörnan har vi vårt bärland. Det kommer att få täckbark på marken och så ska det vara mestadels uppstammade bärbuskar där så att det ser lite luftigare ut och så att katterna inte pinkar ner bären för oss. Innanför takpannor står hösthallonen.

Nedanför bärlandet ska det bli en köksträdgård med pallkragar (fler än den lilla ensamma som vi har nu) och sjösten mellan pallkragarna. Mot häcken ska det också bli en bänk, eftersom kvällens sista solstrålar når just dit.

Och längst ner kommer då krydderierna. Marken sluttar från bärlandet neråt, men det är också en konstig "kulle" som den nuvarande pallkragen står på. Därför ska kryddträdgården grävas ner ett hack som motsvarar grässvålen. Den använder jag för att höja och jämna till marken i den blivande köksträdgården. Det kommer att bli som en terass alltså. Det blir hur bra som helst. Men det är ett väldigt grävande och tungt också. Och det är mitt projekt, alltså är det jag som gräver. Och som jag sagt tidigare: i trädgårdens soligaste del... Denna heta sommardag... Och just det är anledningarna till att jag bara kommit halvvägs med grävandet trots att jag tagit i för kung och fosterland.

Före.

Efter idag.

Vuxenstund

Fördelen med trötta barn KAN vara att de somnar tidigt och vuxentiden börjar tidigt. Den lyckan hade vi ikväll. Klockan är bara halv 9 och jag har redan hunnit vara kreativ (jag har dekormålat brevlådan) och nu sitter jag ute och tittar på Sommar med Ernst på play. Sen ska vi njuta av lite gott vin och choklad medan kvällen lägger sig över trädgården.

Guldstolen

Förra veckan var jag i stan. Och eftersom jag just missat bussen hem tog jag en tur till Erikshjälpen medan jag väntade på nästa buss. Där hittade jag en barnstol för 35 kr. Den hör till IKEA:s stol- och barnbordskombination LÄTT. Jag är väldigt nöjd med mitt köp. Redan vid busshållplatsen kom den väl till pass, ty bussen dröjde och det fanns inga sittplatser i skuggan. Det var bara att hiva upp stolen ur vagnen och sätta sig på den i den svalkande skuggan och amma och vänta. Den var verkligen guld värd och det kändes som en ren bonus att också få ta den med hem.

Väl hemma blev den föremål för en ordentlig make over. Ny gul färg - exakt samma nyans som Brios gula färg - och en polstrad sits gjorde att den nu gör skäl för sitt namn: "Guldstolen". Till sitsen använde jag skumgummi från en annan gammal utrangerad stolsdyna och sen häftade jag fast färgglatt tyg (också från IKEA) med hjälp av häftpistol. Eftersom sitsen nu blev lite tjockare än tidigare var det rätt meckigt att få ihop den igen, men med mycket vilja, lite milt våld och en hammare gick det. Jag är grymt mallig över min guldstol.

Här sitter min docka, Lena, på stolen.

Tubsockskärlek

Vem gillar tubsockor? Sånna tjocka som korvar sig i skorna för att de inte har någon häl, sitter som påsar och är ruskigt fula, gärna med Intersportlogga på.

När jag och min blivande man flyttade ihop hade han en hel kasse med tubsockor med sig från sin korridorsetta. Jag tror att jag nog höjde på ögonbrynen (jag var ju lite nykär ännu, så min toleransnivå var väl rätt hög). Jag har tack och lov aldrig sett honom i tubsockor och kassen, längst in i garderoben, föll i glömska.

Tills vi flyttade in i vår villa. Jag hade gallrat och rensat hemma inför flytten. Kört massvis till Erikshjälpen och diverse klädkontainrar, för vi skulle ju inte ta med sånt vi inte ville ha. Men tro det eller ej: plötsligt åkte en kasse full med tubsockor med flyttsläpet och hamnade så småningom i verkstan - för vad fan skulle han med en kasse tubsockor med? Och där i verkstan, gömda i en byrålåda, glömde jag åter bort dem.

Tills för en vecka sedan. Alltså tubsockor är perfekta att klippa sönder, dränka i alsolsprit och trycka mot getingstick. Eller som idag: gnugga bort metallfärg från händerna när undertecknad varit för korkad för att ta på latexhandskar. Då är det najs när maken plockar fram en tubsocka och torkar upp. All kredit till dig, min älskade man. Vad hade jag gjort utan dig och dina tubsockor?

Vi väntar kottar!

Idag hade vi egentligen tänkt åka till Mandelmanns trädgårdar utanför Brösarp, men för tredje måndagen i rad hade M feber. Det blev alltså en hemmadag med mycket Barnkanalen. Vad som gjorde vår dag var upptäckten av en igelkotte på gräsmattan imorse. Det är första gången jag ser en igelkotte i den här trädgården och jag blev såklart lycklig över äran att få husera en sådan. Det var verkligen ingen liten kotte. Och med tanke på att den ägnade sig åt att samla pinnar på förmiddagen förstår man ju rätt fort hur det var fatt. Nu har vi inte sett till henne sedan i förmiddags. Kanske, kanske har vi nu (eller snart) en liten igelkottsfamilj i komposthögen. Hoppas att vi får möjlighet att se sötnosarna om ett par veckor.

Amatörrörmockaren

Förr, när vi bodde i lägenhet, var det enkelt att bara lyfta luren och ringa vaktmästaren när något gått sönder. Nu får vi fixa själva eller anlita hantverkare. Nu är det ju så att vår medaljongsalong (badrummet) är från anno 1970. Rätt retro med andra ord. Och då är det ju inte konstigt om något går sönder här och där. Blandaren till handfatet till exempel. Maken har provat att byta packning, men han får inte loss delarna från varandra. Det har stått och droppat länge ner i yoghurthinken bakom handfatet nu och vi har ofta stängt av vattnet till handfatet på nätterna - vi ska ju ändå renovera... Detta har varit en högst provisorisk lösning, ty vattenläckor måste åtgärdas genast. Men nu har droppet börjat rinndroppa och maken har fått vidta skyndsamma åtgärder. Dagens slutsats är att det imorgon ska inhandlas en ny blandare. Och om vattenavstängning nattetid var en provisorisk lösning; vad är då detta?

Ikväll och imorgonbitti sätter man således igång vattnet på bidéns blandare och så leds det upp till handfatet via slangen. Och eftersom bidéns blandare inte heller är purung så har den försetts med inkontinensskydd à la yoghurthink som leder droppet ner i bidén.