Min son är tre och etthalvt år och har just börjat på "de stora barnens" avdelning på förskolan. Det för naturligtvis med sig en hel del nytt till ordförrådet. Ett av de mest användbara orden är ordet "panga". Vid första anblick låter det kanske inte så moraliskt riktigt... men det är faktiskt ett helt genialiskt ord som jag själv saknar alldeles förskräckligt emellanåt. Allt som oftast, faktiskt - när jag tänker efter. Min son använder det till exempel på morgonen när han just vaknat och inte vill kliva upp utan vill ligga kvar och mysa i den varma mjuka sängen. "Jag pangar dagen!" säger han och drar täcket över sig. Jag ler lite åt den söta barnsligheten, men skulle helst vilja be honom panga lite åt mig också.
Det naiva i "pangandet" ligger nog mest i hur vi vuxna tänker. Vi går genast för långt i tolkningen, för vi "vet" ju att det inte går att panga bort allt som är jobbigt, ont och farligt i världen. Men tänk dig att du möter en människa som är lite besvärlig eller upplever ett regnväder som är lite för blött eller en tenta som inte gick så bra eller en chef som inte lyssnar... Hur gott känns det inte att lite tyst för sig själv kunna säga "jag pangar,"?! Alltså, istället för att dra svansen mellan benen och göra sig liten kan man väl åtminstone för sig själv morska upp sig och panga lite mer!
 |
| Från: http://deaddarlings.com/pow-zap-short-stories-teach-writing-novels/ |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar