söndag 27 september 2015

Höstintåg

Den här helgen har jag bestämt att hösten definitivt har gjort sitt intåg. Alla rödbetor är nu skördade utom de som definitivt gått i stock. De går stå kvar så kanske jag kan ta frön från dem. Också några morötter blommar för fullt och dem hoppas jag också få frön ifrån.

Mogna tomater har vi tyvärr inga. De hinner inte bli mogna förrän tomatjuicen rinner nerför barnens jackor och tröjor. Vi kanske får bygga en hylla längre upp på väggen för några plantor nästa år, så att vi vuxna också kan få skörda lite...

Ikväll blev det rödbetssoppa på egenodlade Bulls Blood. Och till det hade vi nybakt dinkelbröd som sonen och jag bakat under eftermiddagen. Det kändes riktigt lyxigt. Jag hade också i en iskub av den röda vinbärssaften som jag gjorde förra året. Dagar som dessa kittlar mig tanken på att satsa på att vara självförsörjande på grönsaker under sommarens sista månader. Tänk så billigt och miljövänligt och gott det hade varit! Och sen sansar jag mig och tycker nog ändå att det är tur att jag kan säga stopp. Visst hade det varit kul, men där vi är just nu i livet kan vi inte leva upp till ett sådant ideal. Istället får vi försöka njuta extra av de middagar vi fixar med bara våra egna råvaror. Och den här veckan har det ju faktiskt blivit 2,5 middagar! Det är inte illa!

Sonen och jag har höstat mer idag. Vi samlade lite bärklasar som vi hittade lite här och var. Och så plockade vi fram lite från barnens samling av kottar och pinnar och lite lavendelblommor och oreganoblommor och sorterade i olika högar. Sen plockade jag fram en sån där färdig krans som jag köpte på Panduros julrea förra året och så proppade vi den full med våra höstfynd, stängde och hängde upp på dörren. Det blev baotasnyggt! Och vilket enkelt pyssel! Till jul kan vi ju proppa den full med julgranskulor, guldiga kottar och vira rött snöre runt. Snacka om juniorpyssel som ser proffsigt ut!
Det var han själv som ville att den skulle hänga på dörren. Nu hoppas jag bara att inte fåglarna hittar till just de här bären och sedan bajsar ner vår fina trapp. De kan gott kalasa på aroniabären 1,5 meter bort istället.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar