Raggiga minnen

Min mormor var bra på att sticka. När jag tänker tillbaka på barndomens jular som firats tillsammans hos oss i vårt stora hus på landet så ser jag henne sitta i en fåtölj med rundstickor, nystan och glasögonen nerhasade på näsan. Under dagarna hos oss hade hon också alltid på sig någon hemmastickad tröja med en bluskrage som stack upp. På fötterna hade hon egenstickade sockor och Birkenstocksandaler som dundrade i trappan när hon sprang uppför den. Jo, hon sprang alltid i trappan - det är sunt!

Under de senare åren stickade hon mest sockor som hon sålde för välgörenhet på en marknad strax före jul.

I mina fotoalbum från barndomen har jag hennes stickade fårtröjor på mig. Jag önskar att mina barn också hade sådana. I min garderob ligger både en tjock myströja som hon stickat till mig på min beställning och några plagg som jag plockat ur hennes garderob. Där ligger också några raggsockor och sockor som hon stickat men som jag i princip aldrig använder. Jag har aldrig riktigt vant mig vid att ha stickade sockor på fötterna och dessutom vill jag inte att de ska gå sönder. Jag håller mig till billiga köpestrumpor.

Jag skulle gärna vilja vara en sticktant jag också. Förutom att det är så otroligt avkopplande att pilla med en virknål eller stickor så skulle jag ju så klart vilja skapa egna användbara garnarbeten. Kanske fårtröjor till barnen, tröjor till mig och kanske någon stickad docka till barnen... När mormor lite då och då la sitt sticke åt sidan på kvällarna och ägnade sig åt en bok istället kunde morfar muttra om att hon skulle sticka istället så att hon var tillgänglig för samtal. Morfar själv läste inte så ofta, vad jag minns. Men när han läste så gjorde han det ordentligt. Han gjorde förresten allt ordentligt, min morfar. Aldrig något halvdant - aldrig! Skulle han trycka på datortangenterna hann det ibland bli fler än en bokstav av samma sort i rad bara för att han tryckte ordentligt. Och det där med att dubbelklicka var inte heller hans grej - datorn hann liksom glömma bort att han redan hade klickat en gång när nästa musklick kom. Så morfars bokläsning innebar således sträckläsning från pärm till pärm och att huvudet gick fram och tillbaka över raderna så att man kunde tro att han tittade på en tennismatch.

Mormors sockor