6 röda burkar

Det lyckades! Hurra! Jag har lyckats göra gelé för första gången i livet (tror jag) som inte blivit rinnig. Jag tror att sist jag gjorde gelé så blev det så hiskeligt rinnigt så jag fick koka om det. Jag gjorde geléprov efter geléprov, men det ville aldrig stelna. Till sist hade motsvarande 3 glasburkar kokat ner till en och då bestämde jag helt enkelt att det fick vara nog. Jag hällde över återstående sega massa i en glasburk. När den svalnat var "gelén" så klibbig och klistrig och segrinnande som sirap. Senare förstod jag att jag kokat gelén för länge så att pektinet hade förstörts. Ja, smaken var det väl inget större fel på, men konsistensen dög ju inte ens för att sätta upp tapeter.

Den här gången höll jag mig hyfsat strikt till receptet och jag använde också vinbär (sist hade jag aronia). Jag mätte väl lite på en höft, sådär, men ganska noggrant ändå. Och när jag kokade de vita vinbären kunde jag inte låta bli att sätta en liten örtagårdstouch på det hela - lite timjan och lite mynta fick åka ner i grytan också. Jag trodde att gelén på de vita vinbären skulle bli sådär tråkgrå-beige, men den blev ju jättevacker i färgen! Antingen innehåller de ändå lite, lite rött färgämne eller så är det det karamelliserade sockret som satt färgen eller så beror det på att jag inte hade hunnit tvätta rent (bara sköljt) silduken efter att ha passerat de röda vinbären. Jag vet inte, men himla vacker är den! Återstår att se om det smakar gott också =)